Vad fan skriver jag om?

Fick nyss en oerhörd lust att blogga, så jag gick till datorn och loggade in, och tänkte börja skriva. Sen kom jag på ett litet problem, jag har inget att skriva om. Har inte hänt ett skit i mitt liv den senaste tiden som ens är värt att sitta och fundera på, det har verkligen varit dött.

Har inte ens gått ut under helgen, har bara legat framför TV:n och suttit vid datorn och hoppats att det ska hända något riktigt otäckt någonstans i världen. Kom igen nu, om det är något som får en att bli klarvaken, känna adrenalinet strömma genom kroppen och känna hjärtat slå snabbare så är det när man ser en textremsa som berättare om att det kommer extra nyhetssändningar och en hyperorolig Bengt Magnusson dyker upp i TV-rutan med ett gravallvarligt ansikte.
Jag tycker det är skitkul, 11 september var som rena julafton för mig. Extra nyhetssädningar en hel dag, hela natten, och dagen där efter. Säg inte att ni inte gick runt hemma med ett litet belåtet smil när ni såg alla oroliga blickar och hörde hur telefonerna ringde i ett.

Okej då, jag erkänner, jag borde inte få bli myndig. Jag är fortfarande barnsligt förtjust i saker bara småbarn är förtjusta i. Slicka skålar t.ex. När morsan har bakat muffins eller något sånt, finns det något som slår att få sätta sig ner med en sked och bara skrapa rent hela skålen? Eller att vara ensam hemma och upptäcka att det finns en stooooor pepparkaksburk i skafferiet. Då är det bara att fylla fickorna utan den minsta lilla skuldkänsla, gå in på rummet och bara känna hur man sakta men säkert närmar sig en hjärtattack medan man äter.

Herregud, ett inlägg om extra nyhetssändningar, slicka rent skålar och äta pepparkakor. Jaja, jag sa ju att ingenting intressant har hänt i helgen. Puss på er.